Liten, söt, ond...

Senaste inläggen

Av Paula - Söndag 28 okt 00:46

V31 nu. Och nu börjar det kännas tungt. Känner mig osmidig, tung, trött, hungrig och slut. Kan inte begripa hur jag ska klara 9 veckor till. Av och till känns det som att lungorna inte får plats och sammandragningarna kommer tätt vissa dagar. Då blir jag helt slut i hela magregionen.

Trög har jag också blivit. Glömmer massa saker och är allmänt ofokuserad.

Men jag var på gravid-vattengympa i veckan. Det var riktigt skönt! Varmt vatten och man vägde ju ingenting i poolen. Ska bli skönt att gå på det nu i 6 veckor till.

Och även om jag är stor och höggravid så går jag ändå iaf 4-5 km per dag med hundarna. Ibland upp till 8 km om jag är ensam hemma med dom. Det är inte illa.

ANNONS
Av Paula - Söndag 21 okt 02:20

Ja jisses vad fort tiden har gått!
Redan i v30.

Jag är i slutet på jobbveckan och kroppen börjar säga ifrån. En av nätterna hade jag mycket sammandragningar och en blödning på morgonen, så det blev en premiärtripp till förlossningen. Allt såg bra ut och räkan sprattlade för fullt. Och dagen efter det fick jag hem brev från försäkringskassan att de beviljar mig graviditetspenning! Så med tanke på blödningen och sammandragningarna så tänker jag nyttja hela den perioden och har iom detta bara 7 jobbnätter kvar innan jag blir ledig. Det känns jätteskönt!

I övrigt så har illamåendet gett med sig och jag har inte kräkts på nästan 2 veckor. Blodtrycket däremot är i lägsta laget och jag känner mig yr och svag emellanåt. Men annars mår jag bra.

Hormonerna verkar också ha stabiliserat sig! Från att ha velat skiljas från maken så är jag sådär rosa-fluff-lycklig och väldigt kär i honom. :) inte illa.

Jag gissar att maken uppskattar mitt kära tillstånd faktiskt.

73 dagar kvar.

ANNONS
Av Paula - Söndag 7 okt 23:47

Fick höra idag att det finns en person som sprider illvilliga rykten om mig. Jaha, men varsågod. Har du då inget annat att göra med ditt liv så fortsätt sprida rykten om det ger dig någon sysselsättning. He bjud ja på.

Men o andra sidan brukar jag tycka synd om personer som beter sig på dylikt sätt. De kan inte må bra i sig själva. Om man hela tiden måste projicera sina egna tillkortakommanden genom att förminska andra, då har man inte så bra koll. Men för all del, något måste ju personen få roa sig med.

I övrigt då?!

Jovars, räkmagen växer på. Inne i v 28 nu.

Och hör och häpna: jag har varit sjukskriven 3 arbetspass!! Det händer otroligt sällan. Men jag var upptagen med att försöka hosta upp lungorna så jobb kändes inte så aktuellt. Men nu är jag tillbaka, dock med en irriterande rest av hostan kvar. Men det blir bättre och bättre.

I övrigt knallar livet på. Jag roar mig med att kräkas då och då på morgnarna och det är få maträtter som tilltalar mig. Men det är bara att gilla läget. Nu börjar ju den tunga perioden. Trimester 3. Huuga.

Jag sa i veckan adjö till mitt underliv också, för den ser jag inte längre. Magen är som ivägen. Jag har nästan landat i mitt nya liv också, med Mannen som är borta under veckorna på jobb. Hundarna har intagit hans sänghalva när han är bortrest, och det gillar jag. Jag gillar deras närhet även om de kan bli lite påfrestande ibland.

Som sagt, livet knallar på. Om försäkringskassan beviljar min graviditetspenning så har jag bara 4 arbetsveckor kvar om jag tänkt jobba t.o.m månad 8. Vi får se.

Av Paula - Onsdag 19 sept 05:33

Jag ringde min förstfödda igår. 16- åringen. Och blir så förbluffad över hur VUXEN hon blivit.

Min blyga lilla skruttunge!

Vad hände?

Hon låter så självständig och självklar på något sätt. Igår var hon på väg till gymmet och träna med sin pojkvän. Och skolan går bra. Första terminen på gymnasiet och hon har redan fått börja göra praktiska moment på frisörlinjen.

Jag är så in i bomben stolt över henne, samtidigt som jag är lite ledsen över att hon inte är en liten pluttbebis som behöver sin mamma.

Ja begrip int. Att tiden går så fort.

Av Paula - Fredag 14 sept 13:40

Äntligen är valet över, och jag och maken drog iväg till solen dagen efter. Jag var inte alls sugen på att åka med tanke på att det har varit så struligt hemma. Men väl här så känns det bra. Det var nog välbehövligt med miljöombyte.

Enda nackdelen är att jag mår illa på morgonen och inte kan njuta av hotellfrukosten. Men att sola, bada, vila och skämma bort mig är helt underbart. Sen När vi kommer hem börjar ett nytt liv. Med mig ensam hemma på veckorna, och mannen iväg på jobb. Så då unnar jag mig att njuta nu. Sen när bebis kommer så hamnar jag långt ner på listan igen. :)

Magen blir större för varje dag. Och räkan därinne sprattlar för fullt. Jag är så nyfiken på honom.

Igår såg vi en magisk solnedgång. Här är så vackert och hotellet är superbra.

Om 3 dagar åker vi hem igen.

Av Paula - Fredag 7 sept 00:22

Har varit till doktorn idag. (Ja eller igår). En ren glädje! En doktor som jag träffat på via mitt jobb för något år sedan och som jag fick en sån otroligt fin kontakt med.

Och nu träffade jag honom som min doktor, vilken lycka. Vissa personer är bara magiska. Han är en sån. Empatisk, vänlig och sunda prioriteringar. Nåja, det var en trevlig pratstund om allt möjligt, och från och med idag har jag höjt dosen på min antidepressiva. Även om det känts bättre igår och idag, så vill jag vara förberedd för ytterligare hormonell berg- och dalbana och jag vill inte hamna i en förlossningsdepression. Då är jag hellre välmedicinerad innan. Och som doktor sa: om det lilla pillret hjälper dig, så för jösse namn, ät på!

Fick även bekräftat min farhåga om koniseringen, jag har en ökad risk att föda för tidigt, och vid minsta lilla symtom så är det sjukskrivning och sängläge som gäller. Huvva! Hoppas räkan stannar där inne länge! Jag vill ju njuta av graviditeten hela vägen genom 40 veckor. Och jag vill inte hamna på neonatalavdelningen på något annat sjukhus. Hemma har vi ingen sån resurs. Bara att hålla tummarna och ta det lugnt så man inte stressar på något.

Av Paula - Onsdag 5 sept 00:47

Nu orkar jag inte gräla mer. Jag får gilla läget. Sitta still i båten och se vad som händer. Jag vet att grunden till allt detta är att mannen ska åka bort och jobba, och det känns som att han lämnar mig. Medan jag blir ensam med allt ansvar. Då vill den sårade kvinnan i mig lämna honom före! Ni vet, hellre dumpa än att bli dumpad. Känna att man har makt över situationen. För just nu känner jag mig maktlös. Usch. Ibland känns det som att jag borde ha följt min plan och bli den galna kattkvinnan istället för att bli kär och skaffa man.

Men, då hade jag inte haft räkan i magen... och jag tycker om räkan i magen. Jag vill dock att räkan ska ha en närvarande pappa också. (Och det får han ju absolut inte om jag lämnar pappan i fråga). Så, vapenvila. Sitta still i båten och allt det där. Jag ska försöka förtränga allt från gurkor till klänningar.
På torsdag ska jag till doktorn och kolla om jag kan höja dosen antidepressiva, eller om han tror att detta hänger ihop med graviditet och livet i övrigt. Men jag hoppas på en dosökning. Jag tror att det skulle hjälpa.

Men nu till något annat. Jag är i v23, imorgon v24, och min mage är ju ännu pytteliten jämfört med dom tidigare gångerna.

Den putar ju bara lite. Ändå finns där en räka som buffar och sprattlar. Ikväll fick blivande storasyster känna på sparkarna och hon tyckte det var jätteläckert! Hon ser så fram emot att få en lillebror. Jag tror hon kommer bli den bästa storasyrran han kan få. <3

Av Paula - Måndag 3 sept 23:27

V23 nu. Kaos hemma. Bråk varje dag.

Jag upplever att maken har bara tid för sitt jobb och sitt fritidsintresse. Jag är gravid, hormonell och känner mig osynlig. Och med tanke på den ökade blodvolymen så är förmodligen dosen antidepressiva som jag står på alldeles för låg. Men jag törs inte höja den då det inte är bra för bebis.

Just nu vill jag bara fly. Jag vill vara ensam, slicka mina sår och börja bygga upp mitt eget liv igen. Jag vill ta hand om bebis själv. Jag vill inte känna längre att jag sitter och väntar på att mannen jag älskar ska ha tid för mig. Varför ser han mig inte? Varför bryr han sig inte? Inte ens när jag väntar vårt barn ser han mig. Det gör ont.

Presentation

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Liten, söt, ond... med Blogkeen
Följ Liten, söt, ond... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se