Löpningen idag gick inge vidare. Kändes tungt, jättetungt, och det var bara gula slingan... Nu känns det som att jag måste liksom komma på nåt nytt mål med tränandet. Nu har jag som inget att se framemot i den vägen. Iofs funderar jag på att bara ta det lugnt lite, och löpa på som vanligt ett tag, utan att pressa mig. Sen kanske man tar nya tag.

Nåååja. Har fått läst lite också. Läste ut en av kursböckerna vi har, och den var faktiskt bra. Tänkvärd. Nu ska jag ta fram "Pedagogik inom vård och omsorg", den ser lika trist ut som den låter. Tur den är oerhört tunn. Bara 140 sidor.

Nä, nu ska jag hämta lillsöto från dagis, sen ska vi hälsa på hos Karro lite.

Tjing.

Idag hände nåt som bara hänt en gång innan... Nämnligen att Saga inte blev ledsen när jag lämnade henne på dagis. *lycka*

Småttingsen skulle vara ute på gården i den fina höstdagen, så vi klädde på Saga galloonisar och stövlar och så ut i stojet. Jag fick mig en stoooor puss, en kram och ett näsgnugg, sen var det bra, då fick jag gå, utan att lillsöto protesterare. Fantastiskt!!

Så nu ska jag plugga lite hemma, sen ska jag träna en sväng, och sen plugga lite till innan jag hämtar Saga.

Angående dagis. I våra dagstidningar har det vart massor med skriverier om dagis.  

Detta är inte Sagas dagis, men ett närliggande. Och även om händelsen kanske inte är skött som den ska, i efterdyningarna, så måste jag få säga en sak.

Dom gör det så fantastiskt dagispersonalen.

JAG ÄR IMPONERAD!

Varje morgon så är dom där, glada och tillmötesgående, redo att ta hand om det viktigaste vi har. Dom byter blöjor, dom snyter näsor, dom löser bråk mellan barnen och dom lär barnen allt. Och framför allt så gör dom allt detta, även dom dagar dom är underbemannade och trötta. Jag är fullkomligt övertygad om att dom gör sitt allra bästa.

MEN, olyckor händer, såväl på dagis som hemma. Barn gör oväntade saker, och dom är kvicka som illrar när dom vill. Jag har själv tappat bort lilla Saga en gång, och paniken var total dom minutrarna jag inte visste var hon var, och då hada jag BARA 3 barn att hålla koll på. Hon klättrade i en trappa några meter ifrån mig, och det var under perioden hon hade förkärlek till trappor. Lyckligtvis så hände inget då, Saga överlevde. :)

Och jag överlevde. Och det var ingen som skrev en artikel i tidningen att jag var en dålig mamma.

Nu är det nästan ingen som skriver i artikeln och tillhörande kommentarer att personalen är dålig, utan dom flesta är rörande överens om att dagis/förskolor behöver mer resurser.

Och jag instämmer. Mer personal!! Så att våra kära dagisfröknar kan sitta i lugn och ro och ta sin rast som dom är så väl värda, och som är deras rätt.

Som sagt, Jag är imponenad av alla er som jobbar inom förskola och barnomsorg. Stor eloge till er.