Löpningen idag gick inge vidare. Kändes tungt, jättetungt, och det var bara gula slingan... Nu känns det som att jag måste liksom komma på nåt nytt mål med tränandet. Nu har jag som inget att se framemot i den vägen. Iofs funderar jag på att bara ta det lugnt lite, och löpa på som vanligt ett tag, utan att pressa mig. Sen kanske man tar nya tag.

Nåååja. Har fått läst lite också. Läste ut en av kursböckerna vi har, och den var faktiskt bra. Tänkvärd. Nu ska jag ta fram "Pedagogik inom vård och omsorg", den ser lika trist ut som den låter. Tur den är oerhört tunn. Bara 140 sidor.

Nä, nu ska jag hämta lillsöto från dagis, sen ska vi hälsa på hos Karro lite.

Tjing.

Idag hände nåt som bara hänt en gång innan... Nämnligen att Saga inte blev ledsen när jag lämnade henne på dagis. *lycka*

Småttingsen skulle vara ute på gården i den fina höstdagen, så vi klädde på Saga galloonisar och stövlar och så ut i stojet. Jag fick mig en stoooor puss, en kram och ett näsgnugg, sen var det bra, då fick jag gå, utan att lillsöto protesterare. Fantastiskt!!

Så nu ska jag plugga lite hemma, sen ska jag träna en sväng, och sen plugga lite till innan jag hämtar Saga.

Angående dagis. I våra dagstidningar har det vart massor med skriverier om dagis.  

Detta är inte Sagas dagis, men ett närliggande. Och även om händelsen kanske inte är skött som den ska, i efterdyningarna, så måste jag få säga en sak.

Dom gör det så fantastiskt dagispersonalen.

JAG ÄR IMPONERAD!

Varje morgon så är dom där, glada och tillmötesgående, redo att ta hand om det viktigaste vi har. Dom byter blöjor, dom snyter näsor, dom löser bråk mellan barnen och dom lär barnen allt. Och framför allt så gör dom allt detta, även dom dagar dom är underbemannade och trötta. Jag är fullkomligt övertygad om att dom gör sitt allra bästa.

MEN, olyckor händer, såväl på dagis som hemma. Barn gör oväntade saker, och dom är kvicka som illrar när dom vill. Jag har själv tappat bort lilla Saga en gång, och paniken var total dom minutrarna jag inte visste var hon var, och då hada jag BARA 3 barn att hålla koll på. Hon klättrade i en trappa några meter ifrån mig, och det var under perioden hon hade förkärlek till trappor. Lyckligtvis så hände inget då, Saga överlevde. :)

Och jag överlevde. Och det var ingen som skrev en artikel i tidningen att jag var en dålig mamma.

Nu är det nästan ingen som skriver i artikeln och tillhörande kommentarer att personalen är dålig, utan dom flesta är rörande överens om att dagis/förskolor behöver mer resurser.

Och jag instämmer. Mer personal!! Så att våra kära dagisfröknar kan sitta i lugn och ro och ta sin rast som dom är så väl värda, och som är deras rätt.

Som sagt, Jag är imponenad av alla er som jobbar inom förskola och barnomsorg. Stor eloge till er.

Vi hade övningar på skolan idag, med lite rollspel.

I en av övningarna skulle jag "agera" en 70-årig arg man, som var missnöjd med omvårdnaden av min sjuka fru.

Och av nån konstig anledning så hade jag oerhört lätt för att falla in i rollen som arg... *moaha* I wonder why....

Hur som helst roligt var det.

Som kontrast till detta kan jag ju berätta att under min sista arbetsdag förra veckan, så var det en av farbröderna som blev lite förvånad över att jag skulle sluta jobba och gå tillbaka till skolan, så han sa:

-Men det har ju vart så trevligt att ha dig här, du är så LITEN, SNÄLL, och RAR.

Det ni!! *ler stort*

Tjohapp, här kommer då rapport och bilder från i helgen.

Jag och Sagis drog iväg på fredag direkt efter skolan. Vi hade som lång väg framför oss.

Saga läste "kartan" i bilen, så vi skulle hitta... (hon hade nog ändå vart bättre än den där jävla gps:en...)

Stumpan fick stanna kvar hos "Faffa", och det gick hyvens. Hon bara vinkade glatt hejdå och sen gick hon och lekte. Saga gillar sin Faffa.

Sen åkte färden vidare mot Levi, ett helt nytt ställe för mig, aldrig vart där innan, inte som jag minns iaf. Vet att jag var med på ett bröllop där när jag var liten, men det minns jag inte. Hade lite träsmak i röven efter att ha suttit i skolan hela dagen, sen kört bil i 40 mil, så det var skönt att komma fram till stugan.

Mosters stuga.

Himla mysig var den.

Rummet uppe på loftet som jag fick husera i. Sov oerhört gott på natten efter att ha vart i farten hela dagen. Och givetvis fanns där en bastu så man kunde basta innan sängdags. :D

På morgonen innan loppet så lagade Kusin M pasta med köttfärssås, bra löpar-föda.

Kusinens karl laddade upp i saccosäckarna. Såg oerhört bekvämt ut.

Min moster var besviken för att hon inte kunde vara med och springa, stackarn var tvungen ett jobba.

Sen drog vi iväg till starten för att kolla när helmarathon startade. Dom som sprang hela 42 km.

Syns lite dåligt, men där drar dom iväg iaf, synd att det regnade. Dom startade kl 12, och vår start gick kl 14.

Så vi åkte tillbaka till stugvärmen och inväntade vår start.

Och när starten gick så var det så mycket folk så det tog nästan en minut innan man ens kommit fram till startlinjen och kunde börja springa. Ocn när man sen tittade upp mot backen dit klungan sprang så var det säkert 500 meter med "klunga" av joggare. Helt sjukt mycket folk.

Dom första kilometrarna var ganska trångt med folk, och man fick sicksacka mellan löparna.

Men sen tunnades det ut lite, men inte en enda gång under loppet behövde man springa själv, var folk överallt.

Dom första 13 km gick otroligt lätt. Och första milen gick på 48:15 trots den långsamma starten. Men sen började det gå tyngre och tyngre. Hade sällskap av en kille som hette Mikko mellan 7-14 km, så vi joggade och surrade lite, men sen hamnade han efter. När 17 km var passerad då var jag sjukt törstig och stannade till vid sista vätskekontrollen och sög en hel mugg med vatten, annars sprang jag hela vägen, stannade inte till innan utan drack i farten en klunk vid dom andra kontollerna. Efter 18 km blev benen ganska stumma och jag gick på ren viljestyrka till 20 km, sen gick det lättare igen för då såg man mål och visste att man snart var i mål. Sista nerförsbacken innan mål så ökade jag lite fart, men inte mycket för det fanns inte mycket kraft kvar i benen alls. Andra milen gick mycket långsammare, 62:30.

Och i målgång stannade klockan på 02:07:40.

Är rätt nöjd då jag siktade på en tid på ungefär 2 timmar och en kvart.

Nöjd som sagt. :)

Och efter loppet så bjöd mosters karl på käk.

Han hade lagat sjöfågel, hur gott som helst!

Innan dess fick man sig en välbehövlig bastu och dusch.

Kan jag, så åker jag absolut dit nästa år igen!

Dom 40 milen hem sen gick ganska bra och jag somnade gott i min egen säng. Helt utmattad.

Och idag har jag en träningsvärk som heter duga. jiiises, känner mig helt handikappad när benen värker så.

God damn vad jag är en smula tröttisch. Så trött så att jag är speeeedad. :D

Nåja, any how. Igår.

Väldigt insiktsfull dag.

Jajjomen, kan man lätt säga att det var.

Bra och dåligt. Bra och jobbigt. Men det behövdes nog.

Hur som. Idag jobbar jag, sista passet på sommarschemat. Har dock lämnat in ett schema till chefen med dagar som jag inte är på skolan, så att dom kan ringa ut mig vid behov. Hoppas jag att dom gör ibland iaf.

Näpp, sen blir det att packa lite inför imorgon och så. Lattjo.

Känner mig lite halvsenil i min trötthet idag. *gäääsp*

Ni ser, inte ens sammanhängande blogginlägg kan jag skriva. Moaha.

Tjing tjong.

Nu är rutinerna igång igen på allvar.

• Första skoldagen avklarad. [check]
• Sprungit och letat böcker. [check]
• Druckit LTU:s ganska goda kaffe igen. [check]
• Lyckats låna EN bok av alla vi ska ha. [check]
• Beställt resterande böcker med expressfart. [check]
• Redan känt av den där paniken över att inte hinna. [check]
• Vart på ett till föräldramöte, denna angående den nya influensan. [check]
• Sprungit omkring på berget igen. [check]
• Lagat mat så jag har matlådor. [check]
• Skördat i farmville och slagits i mafia wars. [check]

Ja, jag får väl vara nöjd med dagen då.

Nya friska tag imorgon då. :)