Ikväll får jag lata mig med gott samvete. Har gjort klart rapporten idag som ska in nästa vecka. Skrivit ut nya schemat samt massa papper som jag behöver för att tentaplugga.

Väl hemma har jag städat, rensat lite i köket och barnens rum. Flyttat kaninburen, byggt en liten hage åt dom. Och insåg då att kaninungarna kan smita ut från hagen genom gallerhålen. Hoppas dom växer till sig fort så dom inte kan ta sig ut från hagen.

Imorgon ska jag gå och kika på tapeter till köket. Hörde att kusin hade en massa tapetseringsgrejer så då blir det att fixa nya väggar i köket. Ska bli nice. Jag gillar absolut inte dom blåa väggarna som är där nu.

Och nu är både jag och saga nybadade och nyduschade, så nu är det slappartime och på med mysbyxorna. :)  

Fick frågan igår. Under vilket skynke på vilken dammig hylla har du gömt din självkänsla?

Varför jag fick frågan går jag inte in på. Men däremot ska jag ge mig på en liten förklaring. Jag är rätt kaxig, och jag har bra självförtroende. Mitt motto är att jag kan det mesta, minst lika bra som nån annan, och om jag inte kan det så lär jag mig det. Alltså. Vill jag något så fixar jag det. Punkt.

Men dock inte när det gäller det motsatta könet. Jag är totalt jävla ute. Jajjomen, jag kan ha dom som vänner och jag kan umgås med dom. Men där tar det lite slut. Det är nästan så att jag ibland hellre pratar med en kille för att det är så enkelt. K är ett sånt typexempel på en kille man kan prata rakt om vad som helst. Oftast blir jag rent förvånad över att killen inte har något som helst filter över det som kommer ut ur munnen. Det är lite det som är charmen. Nåja, det var ett sidospår.

Min självkänsla som ligger på en dammig hylla... Jo. Jag tror helt enkelt inte att jag duger till att ha i en tvåsamhet. Så enkelt är det. Jag har fått höra det så många gånger. Så många som har verkligen visat att jag INTE är ett förstahandsval. Och historien upprepar sig, år efter år. Så många gånger har jag hört att JAG har för höga krav... Så många som har blivit förbannade på mig för att jag ställer krav, och när dom inte uppfylls så har jag valt att gå vidare.

Jag har inte så höga krav. Men det absoluta kravet är att jag någon gång SKALL prioriteras. Jag accepterar inte ett förhållande där jag kommer sist. Då är jag som ni märker hellre ensam.

För det om något knäcker min självkänsla. Att i ett förhållande sitta och jämt hamna sist på listan, om man ens är med på listan. Nä, jag har inte lust att hitta på nåt, men om mina kollegor vill hitta på nåt, då lyfter jag på röven och lämnar dig ensam hemma... Men gumman, det är inte fel på dig...

Det är i mina ögon lika viktigt att ha egen tid, som det är att ha tillsammans-tid. Jag tror att man mår bra av att ibland få sakna varann. Men man mår även bra när man bara är 2 och kan verkligen umgås på tu man hand.

Jag accepterar inte längre någon som jag märker sätter mig långt bak, av den anledningen är jag ensam.

Och all min historia gör att jag är löjligt rädd för att falla. Vill inte riskera att bli sårad igen. Därför har jag en gräns. Hit men inte längre... Den gränsen är hårt bevakad. För där är min svaghet. Blir jag kär, då kan jag acceptera jävligt mycket, bara för att man är blåögd och uppe i fluffiga moln, och då brukar verkligheten vara en rätt hård kraschlandning. Och misstänker jag att risken finns att jag hamnar i fluffiga moln, då brukar jag vara riktigt snabb på att backa. Jag orkar liksom inte kraschlanda igen. Det är inte värt det.

Moment 22.   

Jajjomen. Måste upplysa hela världen om att NÄ, jag har banne mig inge träningsvärk idag. Hur märkligt är inte det efter lördagens hurtande?? Lite besviken faktiskt.

Annars har det varit en dag med massa att göra. Saga fick återgå till dagis idag eftersom jag hade eftermiddagslektion på skolan. Det hade gått bra, även om hon hade undrat ett par gånger när mamma kommer. Stackars lillhjärtat. Tur att hon inte behövde vara full dag iaf.

Sen har det varit handling och städning och kaffedrickning på schemat efter skolan.

Träffade en gammal kollega på affären idag. Så otroligt trevligt. Han frågade direkt om jag skulle komma och jobba igen. :) Hade jag fått jobba med samma sak som han då hade jag direkt tackat ja. Saknar dom uppdragen sjukt mycket. Kul hur som helst att se han, han är en sån människa som fastnar. Kommer nog alltid att sakna att jobba med han. Bättre kollega finns nog inte.

Imorgon är det dags att sitta i biblioteket hela dagen igen och sätta igång med nya uppgiften. Ska bli skönt att börja så man får det överstökat. Är lite trött på dessa uppgifter faktiskt.

Sen sitter jag och väntar på att telefonen ska ringa. Månntro om jag missbedömde? Nä, det kommer att ringa. Det är jag övertygad om. Det har ju faktiskt hänt förr, så det kommer att hända igen. *ler elakt* Händer det inte denna vecka så kommer det att göra det nästa vecka.

Sen, en uppmaning till er alla: GÅ OCH RÖSTA!! Hasa upp arslena från sofflocket och gå till vallokalen. Jag ska rösta på söndag. :)

På söndag... Höhö. Sen blir det valvaka.

Kroppen gör ont idag. Skulle gå ut med soporna nyss, fan vilken mardröm trapporna var. Mitt knä gör ONT.

Men vet ni, det var absolut värt det!! :)

Nu skulle jag behöva dammsuga. Ska häva i mig lite kaffe först.

(Är det ingen som känner att dom vill ha en kaninunge?? Dom börjar bli stora nu.)

Som sagt, kaffe. NU.  

Jo, åter igen hemma efter en snabb sväng i "hemlandet".

Här kommer en snabbrepris av fre-lör:

Fredagkväll. Hamnade på finsk karaokepub/kvarterskrog med "tanterna". Jag var chaufför och förundrades över hur fulla alla män var. Och vilka fula kombinationer av foppatofflor och mjukbyxer det fanns. Men visst, det var faktiskt rätt avslappnad och skön stämning. :)

Sen körde jag hem till moster och sov. Ja jisses vad jag sov. Moster har en sjukt mjuk gästsäng. Man sjunker liksom 3 våningar ner i den och måste ha stege och skylift för att ta sig upp därifrån, men ack vad många välbehövliga timmars sömn jag fick. :)

Lördag. Klev upp 8. Käkade gröt och ägg. Sen drog vi till Levi och hälsade på i stugan hos min andra moster+ kusin+ barn+ annat folk. Himla vilken söt liten bebis. :) Uj uj, kommer inte ihåg att mina varit så små. Sen for vi och kollade på starten på helmarathon.

Öööh, vad ska man kalla detta? Kan det kallar ledarbilen?? Den stod iaf och var redo för att löparna skulle ge sig iväg.

Starten för marathon gick kl 12. Och då lättade dimman också och solen kom fram. Bättre väder för alla åskådare än förra årets regn och kyla. Som löpare är kylan att föredra.

När starten gått gick jag och mammsen runt i "byn" i jakt efter en långärmad tröja. Jag hade totalt glömt bort att packa ner nån sån. Att ha efter löpningen alltså.

Jag tycker att alla hus i Levi ser så himla mysiga ut.

Hittade "Oliver´s" i Levi. Månntro om det är lika tragiskt som Oliver´s hemma.... Höhö. I think not.

Vid foten på berget. Sjukt så fint väder det blev.

Jag hittade hursomhelst en tröja på en sportaffär. Sen åkte vi tillbaka till mosters stuga så jag fick byta om. Var sjukt nervös innan för formen har ju inte kännts stabil nånstans.

Men men, har man nu betalat 47 euro så är det bara att springa och se glad ut. Starten gick kl 14.

Första 5 km gick fort, på 26 minuter.

Första milen gick på 54 minuter.

Sen kom första svackan och det gick tungt till 12 km när vändningen kom och vi fick börja springa tillbaka igen. Men facit i hand så skulle jag INTE ha sprungit förbi första vätskekontrollen. Det straffade sig i slutet. Förra året drack jag endast vid 2 vätskekontroller. I år drack jag från alla utom en. (4 av 5 då). Det var varmt ute.

Vid 14 km började jag ha rejält ont i knäet. Vid vätskekontrollen på 15 km stannade jag och gick medan jag drack, och när jag satte igång med löpningen gjorde det så förbannat ont i knäet.

16-19 km var ett rent helvete. Jag var så trött och det kändes som att det var långt kvar. Vid 18 km trodde jag att jag skulle dö av törst. Nästa vätska var vid 19 km, och då stannade jag och gick och drack en mugg vatten och en mugg energidryck, gjorde förbannat ont att börja löpa igen, men då hägrade målet.

20 km gick på 1 timme 58 minuter, och då springer man på sidan om målet och förbi, för att springa uppför en sista backe för att sen vända ner mot mål igen.

Men sista kilometern är aldrig jobbig, för då är man så nära. Och även om benen känns som bly så går det himla bra.

Gick i mål på 2:04:13.  (Att jämföra med förra årets tid på 2:07:40).  3,5 minut bättre. Det är jag grymt nöjd med med tanke på att jag var så osäker in i det sista.

Tillbaka i stugan efter målgång blev det en öl och bastu och sen hemfärd.

Trött i kroppen är jag.

Men ack så nöjd.

OM nu detta med sjuksköterske-yrket failar totalt så har jag numerna en plan B.

TOMATODLARE. *höhö*

Har idag skördat ännu en gång, och för sista gången tror jag. Och är rätt nöjd.

Skörd från 4 plantor. Över 1 kg körsbärstomater. Goda är dom. Himla givande att odla själv. Även om det tog sisadär 4 månader. Men kul var det.

NU får jag äta tomater ett tag.

(Detta inlägg är ytterligare ett bevis av många som visar att jag är en smula knasig, och udda). Eller så har jag bara för mycket fritid.

Nä, snart dags att återvända till skolan för redovisning.

Ja, känns inte bra just nu. Har kommit hem efter att ha varit och lämnat en sjuk Saga till sin pappa 2 dagar innan han igentligen skulle ha fått henne. Men jag har en redovisning imorgon som jag måste vara med på... Men det känns inte kul nånstans.

Bilfärden gick bra. Saga sov halva vägen och sen åt hon lite choklad och drack saft.

Så jag lämnade henne efter lite kramar och pussar och åkte hemåt igen. På hemvägen fick jag höra att Saga börjat störtgrina när hon försökte äta och sagt Aj aj och pekat på munnen. Allt resulterade i ett läkarbesök och penicillin. Halsfluss. :(

Hujja, vad hemskt. Stackars barn. Hatar att vara så långt borta... :(

Äntligen har febern börjat vända ner. Efter 2 skålar med glass, 3 muggar med saft och en dos både ipren och alvedon. Men nu är den under 39 grader. Stackars Saga.

Har burit in henne i sin säng från soffan i vardagsrummet nu. Efter Idol satt jag och tittade på Miss Secret Agent, och när jag skrattade så sympatiskrattade Saga också, vilket innebar att jag skrattade ännu mer. :) Ha ha, snacka vi har låga nivåer ikväll.

Huvva, det gör ont i hjärtat när mini är sjuk. Älskar henne så otroligt mycket. Hon konstaterade nu när jag la henne i sängen att hennes Pippi (snuttedjur, alltså en fågel) är smutsig. Ska sätta pippi i diskmaskinen sa hon. (Pappa A får hålla ett öga på diskmaskinen då med andra ord så den inte åker in där!) Ha ha. Det skulle inte alls förvåna mig ifall hon slänger in pippi i diskmaskinen.

Nä, åter till soffan.