I lördags blev Saga 3 år gammal. Kan inte förstå att tiden går så fort.

Saga hjälpte själv till att dekorera tårtan, hon valde ut godisarna och assisterade mig så fint.

Ljusen lyckades hon blåsa ut alldeles på egen hand också, efter några försök.

Liten har blivit större... Kanske dags för mig att inse att hon inte är min bebis längre. Stora flickan. *älskar*

Sagas dag gick mest åt till att öppna allehanda presenter. :) Hon var nöjd. Jättenöjd.

Givetvis lekte hon massor också. Och jag gissar att denna lär vara favoriten ett tag framåt.

Efter halva kalasandet så blev vi sugna på frisk luft och gick ner till vattnet för att kasta sten. Sagas favoritsysselsättning. Hon skulle bergis kunna stå där nere en hel dag. Och bara kasta.

Skönt med frisk luft och stenkastning.

Världens sötaste bus-unge. Utan tvekan.

Lycklig är hon. :)

Tack för alla besök, alla presenter, alla gratulationer. Saga är så nöjd. :)

Stort tack till fotografen också, sjukt bra bilder.

Ja, jag sitter på LTU, vid en dator från sena stenåldern, känns så iaf. Bilden på skärmen är suddig och den tänker väldigt länge innan den gör något.

Trött som en kamel imorse, sov typ inget alls. Nåja, så kan det gå. Känner mig ganska pigg nu iaf.

Snart dags att skriva rapport igen. Känns fint. Läget är under kontroll känns det som.

Nä, dags att vara duktig igen.

NU är det dags att avslöja alla mina planer. Dom allra flesta i min omgivning är helt införstådda...

Jag har bestämt mig, efter sisådär ett års funderande att flytta till gällivare när skolan är slut. Jag har vägt för och nackdelar. Vridit och vänt, våndats och varit orolig. NU är det ett tag sen jag tog mitt beslut, och nu börjar det kännas ganska bra. Att väl bestämma sig gjorde att jag slapp detta tänkande och funderande.

Den stora mängden nackdelar har gjort att det har tagit så länge att komma fram till nåt vettigt. MEN, det finns EN stor fördel som väger över i skålen. Fördelen heter Saga. Saga blir på lördag 3 år gammal. Och hon har under 3 år fått åka mellan gällivare och luleå. Mellan mamma och pappa. Det ska hon inte behöva.

Under dessa år har hon haft svårt att komma in på dagis ordentligt då hon är nästan hälften av tiden hos sin pappa, och med facit i hand så är hon nog ganska less på både tåg och bil.

Mitt andra alternativ hade varit att bo kvar i luleå, börja jobba skift som sjuksköterska och söka "Nattis" till Saga. INTE aktuellt.

Jag gör detta mest för Sagas skull. Men också för att jag själv trivdes SKITbra när jag var däruppe på praktik. Sjukhuset är superfint, dom flesta som jag träffat på är otroligt trevliga. OCH, nu har jag dessutom fått ett jobblöfte däruppe. :)

Nu hoppas jag bara att jag får tag i ett fint lämpligt boende för en rimlig månadskostnad när det är dags.

Tro nu inte att jag glömt mina storflickor. Dom och deras pappa vet om mina planer. Och även om det blev lite knorrande från störstflickan så vet jag att det kommer att gå bra. Hon vet varför jag gör detta. Och är det så nån gång att hon verkligen känner att hon inte orkar åka den vägen nån helg så kommer jag respektera det. Nuförtiden funkar allt så himla bra för dom, så jag har fullt förtroende för deras pappa, och jag hoppas han vet om det. Och det känns också himla bra, en stor tyngd som föll när jag äntligen kände att jag kunde börja lita på honom igen.

Men, från nästa vår/sommar, kommer Saga slippa åka mellan. Och hennes pappa kommer kunna lämna henne på dagis, och han kommer också kunna få ett mer "vardags-liv" med Saga. Visst kommer det bli ett schema-pusslande för att få allt att gå ihop, men det är det ju redan.

Sen hoppas jag att alla mina vänner här förstår varför jag gör detta. Och att ni fortfarande älskar mig. ;) Sen är det ju bara 2,5 timme bort med tåget. Men jag kommer att sakna alla... Massor. Tur jag ser er på fejjan dygnet runt. *ler*

Har jag tur så startar jag en trend, om 10 år kanske alla mina vänner har följt mitt exempel... Höhö.

Nä, nu har jag ventilerat klart. Även om det onekligen känns en smula skrämmande att lämna mitt älskade Luleå. Tur att jag hinner njuta i 6-8 månader till. :)

Var och hämtade mini idag.

Var duktig på vägen upp och läste säkert en 30 sidor i misärboken. Snart är den klar. :)

Fick en jättefin kommentar däruppe:

-Är du gravid?

Men förmodligen jävla inte.

Ja jisses. I will revenge... Och yes I will. I övrigt. Det var snö däruppe. Och tåget hem sög... Det stank svett i hela vagnen, jätteäckligt. Skönt att vara hemma igen.

Ikväll blir det att försöka läsa ut boken. Ett tappert försök blir det. Sen blir det vara seriös imorgon hela dagen i skolan och göra sitt yttersta för att bli klar med rapporten innan deadline.

Så.

Man skulle kunna tro att jag är upprörd, men icket. Bara sådär aptankad med energi. Hade jag vart en unge så hade det klassats som att jag har myror i brallan. ;)

Kände mig halvseg och less och trött när jag klev upp idag. Men NU, efter 2 koppar kaffe (gevalia ebony för er som antecknar...) och massa fartig musik från spotify så känner jag mig nästan mordiskt pigg.

Skrev ut schema för nästa kurs och insåg att jag har föreläsningar ALLA dagar då jag har barnen hemma på höstlov, lysande??!! Men who cares? Känner bara sådär BRING IT ON FÖR F*N!! Nu är det så nära mål nu så dom kan lägga föreläsningar när och hur dom vill, jag fixar det. På nåt sätt! (kanske ska vänta på tentaresultatet innan jag är så kaxig..)

Njähh. Nerförsbacke och medvind. Så är det. Jag bestämmer!

(Önskar mig härmed boxarhandskar som present) <--- bara som en parentes, då handskarna på inpuls luktar värre än gammal gympadojja.

NU ska jag gå och vara hurtig och hänga upp tvätten. Sen blir det skola och ikväll blir det SPINNING!! Imorgon blir det hämta hem mini. :)

Jajjomejsel.

Nu känner jag mig duktig. Jag och frida har städat hennes och sagas rum. Slängt en massa trasigt och skräp, samt samlat ihop allt sånt som dom vuxit ur i leksaksväg.

Sen har vi både dammsugit och skurat alla rum. Dammat av mattor och dammtorkat. :)

Mitt i städningen så insåg jag i ren ironi att städskåpet var det mest skitigaste stället i mitt hem. Men nu är det rent. Och även där hittade jag massa skrot som slängdes. *duktig.

Och nu har kidsen käkat middag och snart ska vi dra iväg till gymmet för ett PSI-pass och sen blir det att köra barnen till deras pappa.

Nåjooo.

Puss på er.

Söndagmorgon.

Jag funderar en massa.

Kan det vara så att jag har tur nu?

Eller inte?

Jag har iaf svårt för att förstå att det kanske kan vara så att jag har tur. Varför skulle jag liksom ha tur? Lite scary är det onekligen. Tänk om jag har tur? Då är det mycket scary...

Och kanske mycket roligt. Och underbart? 

Jag går och städar istället. Det funkar bra när man vill rensa huvudet.

Jag är lite butter... Har som sprungit idag 7,5 km på löpbandet, och nu har jag förbannat ont i knät??!! Av den korta sträckan??

Inte bra. Hade problem med att trycka ner kopplingen i bilen, och att gå uppför trapporna var inte alls lätt... :(

*svär på finska*

Inte vill jag ha det så.

Är tanken nu att jag måste lägga löpningen på hyllan ett tag? Eller att sluta med det helt?

VÄGRA.

Det får helt enkelt göra ont då.

Annars, så sitter jag och frida och jennifer och knaprar godis. Jag är svårt trött av nattens alldeles för få timmar sömn... Blir att somna i tid ikväll hoppas jag. Vi har alla insett att det är bara skräp på tv ikväll. Så nu är det animal planet som står på. Jennifer valde. :)

I övrigt så har mina tankar en tendens att sväva iväg över havet till ett annat land...