Jag var och promenerade på mitt lunchbrejk från pluggandet. Gick till lilla konsum (coop) och köpte lite mjölk till mjölksvampen saga.

Nåja, hursom.

Jag är en sån som tänker (läs:grubblar) när jag promenerar eller kör bil för den delen. Så även idag.

Det börjar närma sig nu... Oron stiger. Dom som är mig närmast vet vad det gäller. Jag KAN INTE låta bli att oroa mig, det gnager i bakgrunden känns det som.

Stundtals är jag ledsen. Rädd. Men mest är jag FÖRBANNAD. <--- jätteoväntat... Inte. Skulle vara så jävla typiskt att nu när allt börjar liksom vara riktigt finemangs i livet, då är det dags att det skulle fucka upp sig rejält. Kakka!

Det hjälper INTE att oroa sig, jag vet. Men hur lätt är det?

Jag skulle kunna analysera åt alla möjliga håll och kanter, men utan svar är det ju ingen idé.

CRAP. Jag hoppas så att jag inte har nåt att oroa mig för. Jag hoppas.

Välommen till Paula Plugghäst. Tyvärr kan jag inte svara just nu, är fullt upptagen med att fylla min hjärna med diverse information och kunskap som kommer att lämna min hjärna ungefär 3 sekunder efter tentamen....

Återkom gärna till våren 2011 då Paula skaffat sig något som de övriga kallar för liv...

*går med tunga steg till böckerna och fortsätter plugga...*