Ja, jag är nog en smula skadad... Ligger och läser akutsjukvård. Och myser av att det är så givande och intressant, och framförallt relevant. (jämfört med förra kursen: "in illness the body is objectified, something so present... ordbajs ordbajs ordbajs") Näää Paula, inte säga så, Kay Toombs bok ska jag läsa fler ggr, jajjomejsel... *ironi* 

Nä, nu snackar vi Akutsjukvård och Jonas Wikström, han är en konkret kille, han säger att man ska först och främst se till att den akuta patienten har fria luftvägar, sånt gillas. Inget jävla lall om manifesta ansatser och levda kroppsupplevelser. 

Behöver jag ens nämna att jag formligen ÄLSKAR medicinkurserna. :) 

Vidare kan nämnas att jag gillar E:s soffa, den är som gjord för mig. Den är perfekt för att ligga invirad i filt och plugga i. Precis en sån divansoffa som jag vill ha, fast jag hade velat ha en modell XXXL för att få plats med allt småfolk i den. MIn färg är den också, grå, då syns nästan ingen smuts alls. En sån megajättedivansoffa ska jag köpa, sen nån gång. 

Hittade för övrigt en lägenhet som jag ville ha. Behöver dock en fjärdedels miljon för att kunna tjacka den... Nån givmild?? Moaha. Näädå. Börjar ha lite smått panik... Veckorna rusar iväg och det kommer inte ut några hyresrätter i gve. CRAP. Nåja, jag har en plan B, i värsta fall. Så jag klarar mig, men det hade vart fint med en lya i centrala gällivare. 

Fy fan, kan knappt fatta att man snart är färdig med skolan. Jiiiises. Hur kan det komma sig att 3 år gick så fort?? Bara en kurs till denna termin, sen c-uppsats och slutpraktik. IIiiiiiiihhhh!! Lite skrämmande är det. Tänk, då kan man presentera sig med: Hej, jag heter Paula och är sjuksköterska. Lilla jag, ska faktiskt bli något. Upeeta! Mahtavaa! 

Nä, nu ska jag palla en frukt i köket och läsa lite ortopedi. 

Är fortfarande kvar i gve. Men tiden går fort. Imorgon åker jag tåget ner igen. Känns en smula boring och trist. Man vänjer sig himla fort med närhet och sällskap. Inte nu för att vi varit så mycket med varann då raring har jobbat, men nätterna och morgnarna har vart himla sweet. 

Idag smet jag dessutom iväg på morgonen och åkte till världscuptävlingen och kikade. Måste ju passa på när man har chansen. :) Skitkul var det att se på tävlingarna, även om jag frös en del efter timmarna utomhus. Man blir som inspirerad när man ser eliten kämpa. 

Annars så har det varit himla avslappnande att inte vara hemma. Att inte ha nåt att MÅSTE göra hela tiden. Jag behövde nog få lite tid för mig själv också. 

Sen så är jag fortfarande skitglad och jättelycklig. Jag tycker så mycket om min E. Vi har så kul ihop, och jag kan inte minnas att jag skrattat så mycket på länge. Jag tror att detta är början på en lång resa tillsammans. Jag hoppas iaf det. :)