Jo, även jag kan ibland må kasst. Och nu är jag inne i en sån period. Det är lite mycket nu. (läs: förjävla mycket).

Och C-uppsatsen är mitt minsta bekymmer. Det är faktiskt inget bekymmer alls. det är det enda som fungerar i mitt liv för tillfället.

Och nu tänker jag banne mig gnälla av mig. Så sluta läs om du inte tål gnäll.

Jag oroar mig inför flytten... Jag ska lämna min hemstad, för att flytta 25 mil norrut. Jag vet inte hur flytten kommer att gå, om allt ryms på en sväng, eller om jag kommer behöva köra fler svängar. Jag vet inte hur mycket pengar allt kommer att kosta. Jag har kalkylerat med dubbla hyror och flyttbilen. Men allt över det kommer att gräva en stor grop i min tomma plånbok. Jag vet inte hur barnen kommer att ta detta. En vet jag kommer att bli överlycklig, dom 2 andra kommer nog inte bli lyckliga. Jag vet inte om jag kommer att trivas... Tänk om jag bara sitter ensam, och fryser. Huuga. Nä, dom har ett gym där. Jättenära. faktiskt.

Som grädde på moset så har jag trubbel privat. Jag har så svårt att hantera min egen osäkerhet när det gäller relationer... Jag vill bara fly. Jag har en pojkvän som tycker om mig. Men jag har svårt att ta till mig det... Jag ser bara hinder. Ensam har alltid varit stark i min värld. Då kan man gömma sig bakom den stora fina muren. Men mest av allt vill jag bara att han ska hålla om mig och säga att allt blir bra. Att jag också får vara liten och ledsen ibland.

Jag har jobbiga läkarbesök också att ta tag i nu. Det känns ju också föga kul. Oron inför det gnager konstant. Medan inför ett annat läkarbesök finns en massa hopp, och önskan. Kanske min dröm sedan 9 år äntligen händer.

Och som en ytterligare piss i nyllet så hade jag inbrott i bilen idag. Mitt på ljusa dagen. Tack för den. En självrisk och trasigt lås var precis vad jag önskade. Men tack snälla tjuven för att du inte snodde min sprillans kupevärmare. Det är skönt. Tack för att du lämnade bilen. Det var mer än tjuven förförra året gjorde. Snällaste "tjuven" var ändå den som för 3 år sedan behagade sig med att ENDAST rota igenom mitt handskfack, UTAN att häva sönder en enda pinal. Mer såna tjuvar. Sånt gillas. Han var nog ett proffs. Dagens tjuv var nog en mesig jävla amatör. Skruvmejsel i låset... Jajjo. Dörren ser ut som att nån har lekt med en konservöppnare på den.

Sen är det en person, ingen nämnd... Som skrev ett kontrakt... Och som nu fullkomligt struntar i att följa det. Men vet du, det gör inget. Ingen kan kräva att såna som du ska vara läskunniga, än mindre ha förståelse för välskriven svenska... Det är synd om dig, och jag hoppas att du nån gång kommer att hitta en hjärncell bland ditt skräp som du omger dig med. Jag förlåter dig, av den enkla anledningen att du inte har någon egen vilja eller ryggrad. Forskarna skulle bli eld och lågor om dom insåg att det i sverige går omkring ett livs levande upprättgående däggdjur utan varken intelligens eller ryggrad. Du är ett mirakel. Jag är imponerad. Utvecklingen brast lite när du tillverkades. Sånt kan hända.

Nä, nu ska jag gå och bli snäll. Nu har jag gnällt nog för detta kvartal.  

 

maria

23 februari 2011 17:45

Man kan flytta. Man kan flytta tillbaks. Ekonomin brukar ordna sig. Och blir det skit så får man ta det när det kommer. Och så finns det ju den där lilla, lilla möjligheten att det blir ganska bra. Den är liten, men den finns dock.

Paula

23 februari 2011 20:08

Ja, precis. Det är den möjligheten jag ska utforska. Hur som är allt detta värt för sagas skull. Lillstumpan slipper äntligen pendla.

 

missj

23 februari 2011 18:51

Men fy så mycket elände på en gång. En av dessa saker tycke rjag i alla fall att du borde lägga bakom dig, du måste ju tillåta dig att bli älskad. Lita. Leva. Njuta :) Var i livet här och nu och inse att du är värd den kärlek du får. All lycka till med allt!

/J

http://miss76.blogspot.com

Paula

23 februari 2011 20:08

Tack, ska verkligen försöka. Kram.

 

Nina

24 februari 2011 11:30

Håll ut! Det kommer säkert kännas bättre när du fått flyttat klart och boat in dig på det nya stället...

Paula

24 februari 2011 11:56

Jag hoppas det. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Till att börja med: livet känns så mycket bättre. Jag har börjat KBT, detta pga min låga tolerans för stress sen min ?gå in i väggen?- episod. Och min låga självkänsla. Och det har hjälpt! Bara att inse hur knasigt man tänker när man har låg ...

Jag har tagit en paus från FB. Av flera anledningar: Det tar för mycket tid, och man sitter jämt där och dumglor. Jag gör för många inlägg, och detta tror jag bidrar till att min make ?följer? mig där, och då anser sig uppdaterad och inte beh...

Jag är så glad att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag mår så gott av det. Under sommaren har det blivit 3 pass i veckan, men nu när jag har varit ensam har jag bara mäktat med 2 pass i veckan. Idag var det nypremiär på gymmet. Körde 2...

Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nä...

Länge sen sist! Jag har prioriterat familjelivet och semester. Sommaren började rätt knackigt. Det var en omställning för oss båda att bägge var hemma samtidigt. Jag tyckte väl att han skulle kliva fram och ta ansvar, och han tyckte säkert att ja...