Joo. Igår, det var en seg dag. Eller igentligen en ganska mysig dag, förutom det själva läskiga ingreppet. (för er är nyfikna så gjorde jag en konisering igår, googla för jag ids inte förklara desto mer).

For med Raring till sjukan kl 7 på morgonen. Fick komma in på en enkelsal och fick en rejäl dos med alvedon (2 gram) och en starkare variant som jag antar kontrollräknas. ;) Tog en sisådär halvtimme så noterade raring att: -Gumman, du ser lite hög ut... Och det blev jag. Så jag låg där och tyckte att raring kunde gå hem för jag var lite trött... :D

Så han drog hem, och kort efter skjutsades jag in på Op. Väl där möttes jag av ett bekant ansikte, eller flera. Narkos-systern var en kollega till A, och han tog väl hand om mig. Och med honom gick vår egen underläkare som brukar vara på samma avdelning som jag. Nåja, hursom, narkos-syrran tyckte att jag som var så trött behövde ju kanske ingen narkos... Öööh, förmodligen jo. Så efter att underläkaren lekt blodbad med min arm (han glömde proppen på nålen, mao blod överallt, he he) så fick jag en ytterst trevlig dos av nåt fränt rätt in i blodet... Narkossyrran sa: nu börjar det snart bli trevligt... Och oj vad trevligt det blev.

Sen var det dags för narkosmedlet och då var det godnatt. En timme senare vaknade jag (och jag minns allt oerhört suddigt) och blev rullad till Uva. Tror att narkossyrran vinkade hejdå till mig och sånt, men jag kan ha drömt. Sov lite till på Uva, fick lite medel mot klåda och sen var det dags för att åka tillbaka till avdelningen. Väl där så kom raring tillbaka, och sen fick han åka hem igen, för jag ville sova lite till... Och så höll gårdagen på, jag sov och var trött och sov och var trött. Men det var en behaglig trötthet. For hem kring 15.30 tiden och söta Saga och A var förbi med krya på dig-kort och maskrosor. Och raring skämde bort mig med blommor och glass. Och lagade mat åt mig gjorde han, för jag hade inte orkat nåt själv.  

Så hursom så var det en grymt behaglig upplevelse. Hade lätt kunnat stanna kvar på sjukan och sovit och myst i rummet... Dr som opererade mig kom och informerade mig innan jag for hem, och han tyckte nog att jag hade kunnat vara hemma idag då jag blödde en del på op. Men jag for ändå på praktiken och var där till mittbedömningen efter lunch, men sen var jag så trött så jag gick hem. Mittbedömingen gick bra, så det var ju skönt.

Men nu är det nog dags för mig att vila lite. Eller mycket. En dusch först. Oerhört tacksam iaf att raring var här och hade tagit ledigt från jobbet för att passa upp mig under gårdagen, för jag hade inte klarat mig själv. Han är så go.