Japp, det har varit en sån där "fullt ös medvetslös"-måndag... Första dagen på jobbet på 11 dagar = kaos på mitt skrivbord, 100 saker att göra och sen fick jag lite på huvudet av mina kollegor för att jag GLÖMT fixa ut nya signeringslistor till november månad innan jag gick på min semester... *ooops* ;) Sånt som händer. Men när min "mentor"-kollega ger ovett, då lär man sig. Jag kommer INTE att glömma igen. I hope. Hon är en bra mentor, synd att jag kommer att bli av med henne snart då hon byter avdelning.

I övrigt. Var på utbildning mellan 9-11, och under tiden befann sig min Eric hos veterinären med hunden. (jag var en smula ofokuserad). Stackars vovven har varit jättemedtagen hela helgen, och igår ringde jag med tårarna rinnande till jourveterinären då hunden låg i min famn och skakade. :( Jag trodde seriöst att han höll på att stryka med. Men, hur som, fick rådet att försöka få i han vätska och ringa till mottagningen idag när dom öppnat. Och det gjorde Eric och han fick komma in omedelbums med vovven. Som han dessutom fick bära in från bilen till veterinären för han rörde sig inte alls.

Väl där fick vovven akut dropp och vätska intrakutant, och en massa prover togs. Alla provsvar var bra, men det gav utslag på allergi. Veterinären misstänker att antingen reagerar han otroligt starkt på skabben, eller så reagerar han på själva skabbmedicinen. Sen rengjordes såren i ljumsken och tassen och Rex fick en större tratt, samt cortison och antibiotika som preventivt med sig hem. Så jag har gjort en signeringslista här hemma över medicinerna han ska ha så att inget glöms, och såren ska rengöras dagligen med alsolsprit. Har han inte blivit bättre i sitt kliande inom 48 timmar ska vi åter till veterinär. HOPPAS verkligen att det ger sig nu.

Men peppar peppar så stod faktiskt vovven i hallen och viftade på svansen när jag kom hem, och det är flera dagar sen den synen har mött mig i hallen. :)

Skonkost ska jag också ge han, och det hade jag redan hunnit börja med igår, så idag ska jag koka lite mer ris.

Kankse borde jag fixa i mig själv lite mat också.

Igentligen är det rätt skumt. Rex har bara hunnit vara hos oss knappt 2 månader, och jag satt verkligen och sörjde igår, för jag trodde att vi skulle förlora han. Och det hade inte varit roligt. :( Usch vilken hemsk tanke.