Igår var en stor dag i min lillgummas liv.

Efter en timmes kämpande, fram och tillbaka, med orden: -Men mamma, jag kan ju inte....

Så lärde hon sig till slut! En timme gick/halvsprang jag, fram och tillbaka, i en oergonomisk ställning bakom hennes lilla 12" cykel och höll i sadeln tills jag till slut släppte.

Kan man bli annat än stolt?? Och hon trillade inte ens i slutet. Tack gode gud kom inte ljudet med från mig i klippet.... När hon cyklade iväg själv så SKREK jag för full hals:

-Saga du cyklar ju!!! Helt själv!!! ÄNTLIGEN!!!!

Några människor öppnade nyfiket sina balkongdörrar och glodde på dåren som skrek...

Idag har jag träningsvärk av den oergonomiska springställningen.  Men det var det värt. :)