Ikväll på Sagas fotbollsträning satt jag som vanligt på bänken och hade vätskekontroll. Dvs jag sträckte fram vattenflaskan när fotbollsliraren kom springandes för att dricka. Mitt i allt utbrister hon:
-Mamma, jag ställer min flaska där borta *pekar mot ett hörn*, för jag kan ta mitt vatten själv.

Det satt en pappa bredvid mig, han hade fortfarande kvar ansvar för sin dotters vattenflaska...

Så nu duger man inte längre. Månne vad nästa grej blir? Sen var hon ändå och kramades lite mellan varven. Goa svettiga kramar. :) Men onekligen känns det lite jobbigt att hon har blivit så stor... Snart är det ingen av kidsen som behöver mig. Inte på det sättet att dom är beroende iaf. Vad gör man då? När barnen blir stora?

Nä men seriöst? Måste man skaffa en katt eller vad?