Ikväll på Sagas fotbollsträning satt jag som vanligt på bänken och hade vätskekontroll. Dvs jag sträckte fram vattenflaskan när fotbollsliraren kom springandes för att dricka. Mitt i allt utbrister hon:
-Mamma, jag ställer min flaska där borta *pekar mot ett hörn*, för jag kan ta mitt vatten själv.

Det satt en pappa bredvid mig, han hade fortfarande kvar ansvar för sin dotters vattenflaska...

Så nu duger man inte längre. Månne vad nästa grej blir? Sen var hon ändå och kramades lite mellan varven. Goa svettiga kramar. :) Men onekligen känns det lite jobbigt att hon har blivit så stor... Snart är det ingen av kidsen som behöver mig. Inte på det sättet att dom är beroende iaf. Vad gör man då? När barnen blir stora?

Nä men seriöst? Måste man skaffa en katt eller vad?

Ikväll: Var lite upprörd i humöret, så jag bestämde mig för att ta ut aggressioner genom preimiärtur på mina skateskidor... Till saken hör då att jag köpt ett par begagnade skateskidor med en annan bindning än mina andra. Så iväg åkte jag till spåret, med hunden och selen och skidorna. Väl framme fick jag INTE på skidorna på pjäxorna. Micklade säkert 10 minuter innan jag, ÄNNU argare gav upp, åkte hem, hämtade mina gamla skidor och åkte tillbaka till spåret... När jag kom tillbaka till spåret DÅ förstod jag helt plötsligt hur bindningen funkade och fick iaf på mig skateskidorna. Hujja vad trög jag är... Sen vart det då premiärtur. Kuperat som helvete och ELLJUSSPÅRET var bara ett spår, utan elljus.... Mörkt. Och snöigt i spåren... Trodde jag skulle bryta mig i nerförsbackarna i mörkret när man åker på ett nytt ställe och inte känner till terrängen. Men jag överlevde. Var helt säker att jag åkt i säkert 40 minuter när jag kom i mål, helt död. Kollade på klockan, 23 minuter. Jisses vilken kass kondis.

Nåja, nu är premiärturen klar. Kan bara bli bättre nu.

Snart dags för sängen. Skönt. Längtar.