I fredags for vi iväg på helgtur med hojjarna.

Vi startade från gällivare och landade utanför piteå ca 40 mil senare. På vägen stannade vi på flera ställen. Man orkar inte köra i ett sträck efter dom dåliga vägarna här i norr.

I jokkmokk fyllde vi på med energi, och tog en kisspaus.

I harads stannade vi också på kisspaus, både på ditvägen och hemvägen.

Vi stannade också och firade sötaste nyblivna 1- åringen efter vägen. (Fick mig en go kram av den trötta lilla killen). :)

Väl framme söder om piteå slängde vi av oss ryggsäckarna i stugan och åkte till öjebyn för att äta... Sen fick jag uppleva hur det känns att köra i ösregn... Är tacksam över att jag kör i gore-tex kläder. Faktiskt.

Utsikten från stugan var helt ok.

På lördag körde vi till umeå och tillbaka till stugan. En sträcka på 40 mil igen. Vi åkte dit för att titta på hojjar och tankväskor på en mc-affär... Men jag var hungrig och jag upplevde personalen där som ointresserade, så det gick inga pengar dit. Vi käkade och åkte norrut igen efter en mindre och sämre väg än på vägen ner... På kvällen var man mör av allt körande. Då satt det fint med en bastu och dopp i havet.

Igår körde vi hemåt gällivare igen. Vi tog omvägen förbi bror och hans tjej som var i stugan. Då fick jag öva köra på grusväg, och efter det även åka färja med hojjen.

Efter en matpaus i boden tog den jobbigaste delen vid. Hem i orkanvindar och kallt som fan. Stannade nästan var femte mil för att skaka kroppen varm och kissa och tanka.

Utanför jokkmokk kom denna nästan fram till oss när vi stod och vilade på en p-ficka.

Väl hemma, efter sammanlagt 120 mil på 3 dagar var jag rätt nöjd att jag överlevt... Och jag har fått uppleva massa nytt. Bara som hur skönt det är att komma upp på en motorväg när man kört en liten kass väg innan. :)
Jag slog på bastun direkt vi kom hem och sen begav vi oss på kaninjakt. Dom jävlarna hade smitit. Precis som förra året då vi var på semester... Vi fick inte tag på dom igår, men imorse hade dom självmant gått in i buren, så då täppte vi till delas flyktgång...

Jag anade att maten och vattnet skulle locka dom tillbaka in i buren igen.

Som sagt, det var en rejäl tur för övningskörning. Och jag gör inte om det i första taget. Jag hade så ont i rumpan där i slutet och jag frös så mycket. Ju närmare Gällivare vi kom, ju kallare blev vinden. Idag känns det som höst ute och det är början på juli... Huvva. Börjar fundera på en resa utomlands nästa sommar, för häruppe finns ingen sommar.

Men, nu hoppas jag att jag hinner öva lite mer på konor och lågfartsbanan innan uppkörningen nästa månad. :)