Hähh, det tror ni.

Nä. Jag tänkte bara vara en smula gullig och erkänna att efter snart 3 år med raring så sitter jag här ikväll och saknar honom. Han jobbar eftermiddag och jag hoppas han hinner komma hem innan jag somnar så jag hinner ge honom en kram. :)

Vi må ha våra duster, men i slutändan är han min raring, och det finns ingen jag hellre hade delat tillvaron med än honom.

Så, det var det gulliga. Nog med det.
Jag ser fram emot imorgon 17.30 när jag får stämpla ut och ta helg. Jag och barnen ska ha torsdagsmys. Eller som saga sa i bilen förra sommaren, - det är slut på veckan det är dags för fjärilsmyyyyyys!!!!!

Just det.