Nu kan då ingen klaga att det inte är vinter!

-30 grader ute och snödjupet är ca en meter. Jepp jepp.
Igår berättade Raring att pajjes (vår andra bil) batteri var nog lite dåligt, den orkade knappt låsa upp centrallåset i kylan. Så för att inte riskera att inte få igång bilen imorse, så paltade jag på mig och cyklade till jobbet.

Det var lite kallt om tummarna, och det gnekade lite i cykeln. Men annars gick det bra. Mina kollegor tyckte jag var totalt galen. Men förr har jag cyklat året om, och då stoppade varken snöstorm eller extrem kyla mig. Hellre kyla och fina vägar, än nysnö och tungtrampat. Sådeså.

Att klä sig lager på lager är ett måste.

Jag tänkte på vägen att blir jag påkörd nu så funkar alla kläder som en bra stötdämpning. Alltid nåt.

Nog om det. Det är min ensam-hemma vecka nu. Jag jobbar dagtid och Raring eftermiddag, vilket innebär ensamma kvällar. Innebär också jag, under filten i soffan, med total kontroll över fjärren. Wohooo!! Lite kallt dock inomhus, trots filt och värmdekudde. Få se om jag ids trampa motionscykel ikväll för att få lite värme. Eller så gör jag upp en eld. Nåt måste jag hitta på. Har mycket att tänka på just nu. En viktig dag imorgon och på torsdag jag mitt sista skift på mitt nuvarande jobb. Kommer att sakna kollegorna. Och patienterna.

Idag fick jag en sån fin kommentar av en patient som hade lyckats slumra innan operation för att som patienten sa: -du får mig att känna mig så trygg, så jag känner mig så avslappnad och omhändertagen. Sånt värmer. :)

Men som sagt, fokus på morgondagen. Kanske ska jag putsa kylen för att avleda tankarna. Eller rensa garderoben? Hunden lär iaf inte vilja gå ut på långpromenad. Men jag börjar med att titta lite tv.