Hej, jag heter Paula och är med i Sverigedemokraterna.

Nej, så är det inte.

Så här är det:
Hej, jag heter Paula. Jag är en rätt vanlig tjej. Jag är en Mamma, kollega, sambo/fästmö, vän, dotter, syster, faster, kusin och systerdotter...

Jag är hon som hälsar på dig i korridoren trots att jag inte känner dig, men jag tycker det är trevligt att hälsa när man passerar. Jag är hundägaren som gärna hälsar på andra hundägare. Jag är sjuksköterska och tar hand om dig, vem du än är, om du gjort illa dig. Jag är hon som går och ger grannen nybakta bullar om jag bakat, och jag är hon som gärna ställer upp om någon i omgivningen ber om hjälp.

Och jag är Sverigedemokrat.

Idag upptäckte jag att för vissa är det min politiska tillhörighet som är det enda som jag är... Allt det ovan kvittar. Jag blev av en okänd person kallad för fascist.

Det kan jag ta, det gör mig inget personligen. Men när en nära vän, sen många år tycker att det är obehagligt att jag är sverigedemokrat, då gör det ont även i mig. Jag vet inte vad mina vänner har för partitillhörighet, och jag har inte frågat. För i mina ögon är dom mina vänner. Samma vänner som jag gjorde bus med som liten, samma vänner som man berättade hemligheter och pratade killar med i tonåren. Samma vänner som man upplevt alla möjliga upptåg med. Dom är mina vänner, oavsett vilken färg, bakgrund, politik eller status dom har. Så tänker jag. Men är man sverigedemokrat, så är man sverigedemokrat. Kanske inte längre en vän.

Min åsikt är att alla har rätt till en åsikt, vilken den än är. Min åsikt är min, och länge har jag sympatiserat med SD, men det är först nu, när jag vågat visa min åsikt öppet och blivit medlem i SD som jag inte längre är något annat än en Sverigedemokrat. För kanske blev jag en helt annan person när jag blev medlem? Trots att min åsikt varit den samma innan...

Jag ångrar mig inte att jag blev medlem, trots att jag nu börjar se konsekvenserna. Jag är jag, den Paula som jag alltid varit. Jag är en Mamma, kollega, sambo/fästmö, dotter, syster, faster, kusin och systerdotter... Och förhoppningsvis även en vän.

 

Kattis

30 oktober 2014 07:15

Du är klok som en bok Paula

Paula

30 oktober 2014 10:22

Tack, det värmer. Kram.

 

Adam

31 oktober 2014 12:09

Åhh, vilken härlig och välskriven text! "Hatten av" , verkligen.
Är det okej om jag använder ditt upplägg på texten, dvs använda ett likadant flöde, men ändrar om lite utifrån mitt egna perspektiv på saken om att inte bli accepterad på grund av sin åsikt? Det hade betytt oerhört!

Med vänlig hälsning / Adam (SDU)

Paula

31 oktober 2014 13:23

Tack, abslut, gör det. :)

 

Paula

31 oktober 2014 14:50

Adam, du får gärna sända en länk i kommentarsfältet om du gör ett liknande inlägg så får jag läsa. Kan vara kul att se andras upplevelse. :) /Paula

http://lso.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ok. Till att börja med: livet känns så mycket bättre. Jag har börjat KBT, detta pga min låga tolerans för stress sen min ?gå in i väggen?- episod. Och min låga självkänsla. Och det har hjälpt! Bara att inse hur knasigt man tänker när man har låg ...

Jag har tagit en paus från FB. Av flera anledningar: Det tar för mycket tid, och man sitter jämt där och dumglor. Jag gör för många inlägg, och detta tror jag bidrar till att min make ?följer? mig där, och då anser sig uppdaterad och inte beh...

Jag är så glad att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag mår så gott av det. Under sommaren har det blivit 3 pass i veckan, men nu när jag har varit ensam har jag bara mäktat med 2 pass i veckan. Idag var det nypremiär på gymmet. Körde 2...

Ok, sen mitt förra inlägg har det bara varit en kamp för att klara vardagen. Ensam med en 8-månaders bebis, 2 hundar, ett hus och en kommunal budget att knåpa ihop. Och lägg därtill att bebisen håller på att skaffa en till tand och INTE sovit hela nä...

Länge sen sist! Jag har prioriterat familjelivet och semester. Sommaren började rätt knackigt. Det var en omställning för oss båda att bägge var hemma samtidigt. Jag tyckte väl att han skulle kliva fram och ta ansvar, och han tyckte säkert att ja...