Jag ska försöka lägga gårdagen bakom mig. Även om jag är besviken. Men tydligen kan man inte som vän bortse från min rätt att rösta på vad jag vill, och tro på det som känns rätt för mig. Det hade tydligen varit okej, om jag BARA hade missnöjesröstat på SD, men det var inte okej att jag var aktiv medlem?!

Oj.

Demokrati någon?

Trångsynthet någon?

Dubbelmoral någon?

Kanske är det så att vi vuxit isär. Men att avsluta en vänskap på dom grunderna är lite udda. Nåja, det är trist, men livet går vidare.

Jag känner mig ändå trygg i att jag accepterar oliktänkande och demokrati. I slutet av dagen är vi alla ändå bara människor.

Och jag är ändå lycklig. Jag har min underbara familj. Med både tvåbenta och fyrbenta. Och mina vänner. Och underbara kollegor. Vad mer kan man begära? :)