Förra nattskiftet på jobb var ett av dom värsta hittills. Överbeläggningar och hur mycket som helst att göra... För första gången hade jag ryggvärk efter ett skift, pga fysiskt tungt skift. Man är ju van att fötterna kan värka, men att bli slut i ryggen hör inte till vanligheterna.

Nåja, hur som helst så spelar det ingen roll hur överjävliga skiften än är, för när man får komma hem till älsklingarna hemma så blir man glad och lycklig igen.

Raring hade fixat morgongröt till Saga och vid dörren möttes jag av en stor kram av en nyvaken 7-åring, och samtidigt kom hunden och kelade. Jag är så lyckligt lottad som har en sån mysig familj att komma hem till.

Att känna små barnarmar runt halsen och få borra ner näsan i Rex päls är rena lyckomedlet. <3