Idag var det dags för Sverigedemokraterna att inta plats i fullmäktige i Gällivare.

Måste nog säga att jag var rätt lugn, tror däremot att Raring var mer drabbad av fullmäktigenerver...
Och, för att göra en lång historia kort:
Jag TRODDE att vi skulle bli undanskuffade i ett hörn, inte bli lyssnade på, eventuellt kanske hånade och till och med utskällda idag. Men så glädjande fel jag hade.
Kanske fick vi till och med det bästa mottagandet i hela norrland? Vad vet jag. Men en sak är säker. INGEN sa något negativt om oss. Inte under mötet, och inte före eller efter heller. Tvärtom kände vi oss försiktigt bekräftade och när jag intog talarstolen så lyssnade alla. Jag är idag stolt över att bo i Gällivare, över att man vuxet kan diskutera politiska åsikter och sakfrågor utan att ha förutfattade meningar och utan att stirra sig blind på partiideologier. Raring intog talarstolen flera gånger, och inte heller där fanns något negativt. Sakligt, korrekt, och man kunde faktiskt ana att här gäller de facto att de som kommer med något vettigt faktiskt kan uppmuntras oavsett partitillhörighet.

(Bilder lånade från NSD.se)

Vill ni läsa hela artikeln, så gå in på nsd.se, hade tänkt att länka till artikeln men jag får inte till det från min ipad. 

Men, det var en historisk dag. För första gången intog Sverigedemokraterna sina platser i kommunfullmäktige i Gällivare. Och det var en bra dag. Vi ämnar att vara delaktiga och försöka påverka så gott vi kan. Nästa val, ska vi se till att vara rustade för ännu fler mandat. :)