Den där stunden när man kommer in i köket, och ser att 7-åringen hällt upp en skål pärlsocker som hon ansåg var en helt lämplig måltid, och som hon redan börjat äta upp...

Jag är stolt över den ungen, och jag älskar hennes initiativ.

Man blir glad och varm.

Och att sen få bädda ner sockersmulan i sängen och pussa henne godnatt, det är värt mer än allt på denna jord.