Dom flesta "firar" väl halloween inatt. Men icket jag. Jag befinner mig på jobb och det är ovanligt lugnt. Men det är väl lugnet före stormen säkert. Man kan iaf gissa det eftersom det regnar ute och är säkert halkigt som tusan.

Men, det var inte det jag skulle konversera om. Nämnligen spöken från det förflutna. Eller som Pumba säger i Lejonkungen: "Lämna det bakomflutna före dig".

Jag drömde nämnligen idag när jag låg och sov efter förra nattskiftet. En sån verklig dröm som sitter kvar långt efter man vaknat. Och den sitter kvar ännu. Det irriterar mig. Jag kan inte skaka av mig den.

OCH, nu till det spektakulära: jag har analyserat min dröm, och kommit fram till att det är säkert något slags imaginära "kalla fötter" från min sida. Drömmen handlade nämnligen om en flirt jag hade för massa massa år sen som jag aldrig lyckades "hala in". Och i drömmen lyckades jag, nästan... Precis som det var då. NÄSTAN. Vilket innebär att jag fick aldrig uppleva hur denna flirt igentligen var, säkert en skitstövel som de flesta andra karlar. ;)

För det var han, en skitstövel, för han var nämnligen väldigt upptagen. Men flirtade ändå hejdlöst med mig och ibland korsades gränsen för oskyldigt flirtande med mer fysiska handgrepp. *harkel* Men då var jag kär, och trodde väl att han och jag skulle minsann kanske kunna ha ett liv ihop... Jo jo. (Man har så mycket tillit till en karl som flirtar med någon när man vet att dom är upptagen). Ironi.

Ja, som sagt ett spöke från förr.

Och anledningen till att sånt dyker upp är säkert för att jag och Raring planerar att bli Man och Fru, och det gör mig otroligt lycklig och rörd. Men samtidigt rädd. Tänk om det inte håller? Men jag menar, ett bröllop ändrar ju inte på vårt liv. Vi lär vara lika knasiga och gosiga med varann ändå. Så som sagt, imaginära kalla fötter. :)

Och jag trivdes jättebra som singel innan jag träffade min "Riddare i den svarta hyrbilen", och jag trivs än bättre med honom. Han får mig att le med pirr i magen fortfarande efter 5 år, och jag kan inte tänka mig en vardag utan honom.

Det var ett par knackiga första år innan vi hittade rätt i varandras liv och gjorde det till vårt gemensamma liv. Men nu när jag lärt känna hela Raring, med alla hans underbara och mindre underbara sidor så kan jag med säkerhet säga att jag gärna blir Fru Raring, och jag hoppas vi får bli riktigt gamla och gaggiga ihop.

Så dom där imaginära kalla fötterna ska få ett par tjocksockar, för min Raring släpper jag inte. :)