V23 nu. Kaos hemma. Bråk varje dag.

Jag upplever att maken har bara tid för sitt jobb och sitt fritidsintresse. Jag är gravid, hormonell och känner mig osynlig. Och med tanke på den ökade blodvolymen så är förmodligen dosen antidepressiva som jag står på alldeles för låg. Men jag törs inte höja den då det inte är bra för bebis.

Just nu vill jag bara fly. Jag vill vara ensam, slicka mina sår och börja bygga upp mitt eget liv igen. Jag vill ta hand om bebis själv. Jag vill inte känna längre att jag sitter och väntar på att mannen jag älskar ska ha tid för mig. Varför ser han mig inte? Varför bryr han sig inte? Inte ens när jag väntar vårt barn ser han mig. Det gör ont.