Nu orkar jag inte gräla mer. Jag får gilla läget. Sitta still i båten och se vad som händer. Jag vet att grunden till allt detta är att mannen ska åka bort och jobba, och det känns som att han lämnar mig. Medan jag blir ensam med allt ansvar. Då vill den sårade kvinnan i mig lämna honom före! Ni vet, hellre dumpa än att bli dumpad. Känna att man har makt över situationen. För just nu känner jag mig maktlös. Usch. Ibland känns det som att jag borde ha följt min plan och bli den galna kattkvinnan istället för att bli kär och skaffa man.

Men, då hade jag inte haft räkan i magen... och jag tycker om räkan i magen. Jag vill dock att räkan ska ha en närvarande pappa också. (Och det får han ju absolut inte om jag lämnar pappan i fråga). Så, vapenvila. Sitta still i båten och allt det där. Jag ska försöka förtränga allt från gurkor till klänningar.
På torsdag ska jag till doktorn och kolla om jag kan höja dosen antidepressiva, eller om han tror att detta hänger ihop med graviditet och livet i övrigt. Men jag hoppas på en dosökning. Jag tror att det skulle hjälpa.

Men nu till något annat. Jag är i v23, imorgon v24, och min mage är ju ännu pytteliten jämfört med dom tidigare gångerna.

Den putar ju bara lite. Ändå finns där en räka som buffar och sprattlar. Ikväll fick blivande storasyster känna på sparkarna och hon tyckte det var jätteläckert! Hon ser så fram emot att få en lillebror. Jag tror hon kommer bli den bästa storasyrran han kan få. <3