Liten, söt, ond...

Alla inlägg under december 2018

Av Paula - 27 december 2018 07:46

En milstolpe avklarad, dvs ingen bebis på julafton! Såg däremot att en av mammorna i mammagruppen fick en söt liten son på julafton. Hon var den som var beräknad först av oss mammor, sen är det min tur. Få se om den ordningen håller i sig eller om någon smiter in där mellan.

Nu till gnället!
Jag har blivit krasslig! IGEN! Jag blir galen! Hostar, snorar, rösten håller på att försvinna och jag känner mig risig deluxe! Nu vill jag absolut INTE börja föda barn. Jag vill vara frisk och pigg!

Jag hoppas kroppen gör av sig med denna förkylning snabbt så jag är pigg till nyår. Hade varit kul att föda barn 1/1.

ANNONS
Av Paula - 23 december 2018 14:08

Kallt ute och ingen bebis på gång ännu.

10 dagar kvar.

ANNONS
Av Paula - 20 december 2018 23:46

Nu går tiden sakta. Eventuellt står den still...

Jag är ambivalent. Å ena sidan är jag en smula less på att vara gravid nu. Känner mig stor, tung, osmidig osv...
Å andra sidan känner jag mig inte redo ännu för en bebis?! Och hur ska jag hinna bli redo på mindre än 2 veckor? Jag kommer nog inte bli mer redo än såhär?

Det är ändå över 11 år sedan sist, och jag har hunnit bli bekväm. Det är skönt med stora barn som sköter sig själv. Och nu börjar man om från början?! Jisses. :) Nog är man lite knasig.

Oavsett så är han efterlängtad. Av oss alla. Och jag har nu såna besvär så det känns som att han kan komma närsomhelst.

-Magen är i totalt uppror och lös.
-Blodtrycket har stigit till 130/86.
-Sammandragningarna gör av och till ont.
-Jag upplever att jag är mer hungrig och äter oftare nu, som att ladda upp.
-Sover otroligt mkt.

Bara han inte kommer på julafton.

Av Paula - 14 december 2018 07:48

Jisses vad denna graviditet har gått fort! Just nu känns det som att bebis kan komma när som helst.

Mycket har hänt sen senaste blogginlägget.

Jag och Maken var i en bilolycka. Fruktansvärt! Enorm smäll, efter en avåkning i snömodd rätt in i en tall. Tvärstopp tog det, ont gjorde det och den initiala skräcken försatte mig i chock tills jag kände bebisen röra sig i ambulansen påväg till akuten.

Vi klarade oss alla utan större skador, även hundarna. Hade hemskt ont i typ 2-3 veckor efteråt i bröstkorgen, svanskotan och smalbenen. Men skönt att det gick bra.

Samtidigt som bilolyckan gick jag även på graviditetsledigt. Missade sista jobbnatten pga olyckan, men det var inte aktuellt med jobb då ändå. Så med det sagt så har jag varit ?ledig? 5 veckor nu, och det känns ingenstans. För i gengäld har det varit mycket politiskt jobb istället. Utbildningar, nya uppdrag, konflikter osv.

Alla förberedelser här hemma är klara.

Nu är min största oro att förlossningen sätter igång när maken är i Stockholm... det känns inte roligt att ständigt oroas över det. Skönt att han kommer hem ikväll iaf. Hoppas jag. Flyget är ju inte att lita på.

Magen är stor nu tycker jag. Och mina långpromenader med hundarna börjar gå riktigt långsamt och tungt.

Sammandragningarna kommer ofta, och ibland är det nog rena förvärkar eftersom att dom gör rätt så ont. Nu är han välkommen när han än behagar komma, men efter nyår hade varit bra. Jag tror dock inte att han håller sig därinne så länge, men hoppas kan man ju. :)

Presentation

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Liten, söt, ond... med Blogkeen
Följ Liten, söt, ond... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se