Jag vet att jag inte bloggat på länge. Jag ber om ursäkt!

Nä, men grejen är denna:
Jobb, andra prylar, och jobb, och försöka komma i bikiniformen.

Så, efter mycket om och men, så är bröllopsresan bokad! Wohoo!!

Det ser jag fram emot.

I övrigt så är jag nervös. För jag har saker på gång. Så nu ser vi om det klaffar?
Friskt vågat hälften vunnet?

Så är mitt liv just nu.

Att vara nygift är just nu detta:

Jag jobbar.

Den nyblivna maken jobbar.

Och när han inte jobbar så bråkar han med hemmanätverket i timmar varje dag.

Är det då moraliskt rätt av mig att ta halva pengarna och boka en egen bröllopsresa?

Min dröm var annars att vi två skulle vara mysiga och tillsammans boka en resa, då planen är att vi ska åka i oktober... Men jag inser väl kanske att vår bröllopsresa var mindre viktig.

Så kan det gå.

I måndags var det dags att återgå till att jobba. På nytt jobb. Denna gång inom hemsjukvården i kommunen.

Det har gått ganska bra. Man har gjort en del hembesök och kört en massa vilse och blivit galen på obefintlig skyltning. Men det blir säkert bättre ju mer man jobbar.

Imorgon ska jag jobba dubbla skift. Få se hur jag reder ut att jobba eftermiddag som ensam sjuksköterska.

Här kommer lite bilder från mina första skift:

På väg ut i byarna.

Idag stod 2 renar och fäktades med sina horn mot varandra, mitt i en korsning i stan... Muppdjur.
Fick stå och vänta lite innan de behagade flytta på sig.

Vädret har varit minst sagt schizofrent denna vecka. Regn, sol, åska och så vidare. Och idag lyckades jag se hur ett moln försökte skapa en tromb. Jag var dock tvungen att köra vidare.

Och nu är det dags att sova.

Ja nu har det gått 2 veckor sen bröllopet.

Hela dagen var helt fantastisk! Allt som man planerat för fungerade som det skulle. Det finns inget som jag hade velat ändra på! Det enda jag inte kunde rå över var vädret... Det hällde ner från himlen hela dagen, och vi har säkert en massa foton på paraplyer... Men inte ens regnet gjorde något. Vi fick omlokalisera fotograferandet till en inomhuslokal och på kvällen kom solen igen.

Der var helt magiskt att se flickorna i sina blåa klänningar med buketterna i högsta hugg leda vägen fram till altaret före mig. Och väl där framme stod min blivande make, så stilig och vacker!

Prästen var hur mysig som helst, solisten sjöng vackert och som sagt ute hällde regnet!

Mitt släp på klänningen blev tungt och blött av regnet, och alla fläckarna på klänningen bevisar väl på något sätt hur kul vi hade den dagen/kvällen.

Vi åt, dansade, drack och umgicks. Hur roligt som helst!

Tårtan från Kents Bageri var så fantastiskt vacker, och god!

Och bredvid den klassiska bröllopstårtan så hade vi en spettekaka från Jonna Jepssons bageri i Malmö. Även den helt perfekt och ett kul inslag från Skåne.

Glada Kocken hade gjort ett strålande jobb med dukningen och interflora och Svärmor Lill hade fixat de vackra blommorna.

Jag är bara jättenöjd med hela dagen och det var minst sagt ett lyckligt och nygift par som på småtimmarna kämpade med brudens alla hårnålar i bröllopssviten innan vi somnade ihop. 50 nålar räknade jag till som Evelina på Quality Hair hade micklat in i min vackra frisyr. Men den höll, hela dagen! Och slöjan höll!

Här är jag nysminkad och fixad, och snart dags att kliva in i klänningen.

Jag är verkligen nöjd med helheten och alla detaljer!

Jag är tacksam för alla som hjälpte till! Mina vackra barn, min familj, släkt, vänner och alla som gjorde sitt jobb för att vår dag blev precis så vacker och minnesvärd som vi önskade!

Och jag förstår de som sagt att efteråt blir det en slags tomhet. Det blev det. Men nu har vi så många fina minnen och bilder att minnas till! Allt från mashmallowstävlingen till brudvalsen.

16-07-16 var absolut en av de roligaste och lyckligaste dagar i mitt liv! Nu gäller det bara att landa i mitt nya namn och börja planera vår kommande bröllopsresa ihop.

En vecka kvar till bröllop. Omtumlande.

Känner mig glad, lycklig, nervös, förväntansfull osv. Känslorna är liksom all over the place!

Hoppas nu allt klaffar.

Igår nåddes jag av den hemska nyheten att en kär vän hastigt och olyckligt gått bort. En omtyckt man och en fantastisk Pappa till två flickor som nu förlorat en stor trygghet i sina liv.

Jag har många fina minnen av dig J-E. Som första gången jag träffade dig, när du gav mig komplimangen: -Det syns ju inte alls på dig att du fått barn för bara några månader sen.

Då var det det snällaste nån sagt till mig på väldigt länge.

Du ställde upp och var kaninvakt när jag åkte bort, vilket resulterade i 5 små kaninbarn efter några veckor. En av dom avkommorna har jag ännu kvar.

Du hjälpte mig med mitt förra bilköp, du skjutsade mig och hjälpte mig att kolla upp bilen jag skulle köpa.

Du var alltid snäll och alltid glad. Hur mycket satt inte vi och snackade skit när jag gick igenom min största kris i livet.

Det känns helt ofattbart att vi aldrig får se ditt leende igen. Du är saknad Jan-Erik, av väldigt många. Jag beklagar så sorgen dina flickor går igenom nu, och sorgen dom kommer bära med sig resten av livet.

Livet är inte rättvist. Jag sörjer dig, och jag hoppas du hann njuta av din sista resa. Vi ses på andra sidan. :(
Vila i frid min vän.

Det är 33 (!!!!) dagar kvar till den stora dagen!

Hjälp?

Om jag är nervös?
-Ja som fan!

Jag är så nervös så mina händer kommer kunna simma iväg i handsvett på den stora dagen. Kan inte ens föreställa mig hur skakig och rörd och allmänt knäpp jag kommer att vara där i kyrkan vid altaret. Hujja. Hoppas den blivande maken kan utstråla lugn till mig. Eller så står vi där båda som lipsillar och kan inte bete oss...

Ja jisses. 33 dagar kvar som Fröken Lohiniva. Sen blir jag undercoverfinne för hela slanten.

Jag hoppas min frisör och sminkös tar hand om mig på förmiddagen och lugnar mina nerver.

För vet ni. 33 dagar går fort. Snart står vi där på den dagen som vi planerat för i snart 9 månader. Då gäller det att allt klaffar. Tur jag har semester både före och efter. Det kommer att vara välbehövligt.

Ja, igår (det har slagit över till nytt dygn) så firade jag födelsedag igen.

Är sambofri denna vecka, så han skickade blombukett med blombud från Skåne för att uppmärksamma mig.

Mitt firande började redan kl 07 på morgonen när min söta mellandotter ringde medan jag höll på att byta om efter nattskift. Hon hälsade grattis och när hon ikväll kom till mig så fick jag en fin present som hon pysslat med hela veckan:

En presentkorg hade hon fixat med en egensydd kudde, kexchoklad, kakor och ett kort. Underbart.

Stortjejen hade fixat doftljus och choklad (geisha bland annat). Barnen vet att mamma gillar choklad. :)

Minsta barnet hade tillsammans med sin Pappa fixat en fin blomma.

En miniorkidé i vas. Och ett kort fick jag också.

Mamma skickade grattiskort med trisslotter, tyvärr ingen vinst.

Så det har varit fullt upp idag med att baka tårta, städa och pyssla hemma och därefter äta massa tårta.

Och nu ligger jag i sängen, tillsammans med en sovande hund, och jag känner mig våldsamt pigg. Måste vara sockerchock.

Imorgon ska jag med flickorna på stan och leta finskor (fina skor, inte finska tjejer) till dom inför bröllopet. Det ryktas också att stortjejen skulle gå på kicks. Och de mindre ville på badhuset. Få se om vi hinner allt. :)